Paris vid junirevolutionen

Paris

”Vid sju på morgonen körde trädgårdsmästarna bort sina kärror.
Vid nio såg du barberarna, frisörerna, kuskarna, och caféservitörerna springa omkring.
Vid tolv dök advokater och notarier upp på sin väg till Justitiepalatset.
Vid two skramlade vagnar genom gatorna, fyllda med folk på väg till middag.
Vid halv sex ett öronbedövande dån då alla skyndade till teatern.
Vid skymningen tog sig de arbetande hem till förorterna där de bodde.
Vid nio kom folk ut ur teatern och körde hit och dit. De prosituerade kom ut.
Vid midnatt hördes ljudet av vagnar på väg hem.
Vid ett hörde du bönderna på väg till marknaden med sina varor.
Vid två körde turgotiner, smala och snabba vagnar döpta efter finansministern Turgot, genom gatorna på väg ut ur staden.
Vid sex kom bagarna in från Gonesse med sitt bröd, och när dagen startade igen kom gatuförsäljarna och lotteriförsäljarna ut igen.”

-Bernier, Olivier. 1981. Pleasure and privilege: life in France, Naples, and America, 1770-1790. Garden City, N.Y.: Doubleday.

En delad stad

Paris vad en uppdelad stad, både bildligt och bokstavligt. Staden var indelad i 20 förorter och senare in i distrikt, för kontroll av skatter och polis. Men det fanns sociala uppdelningar som var precis lika konkreta. Det fanns en tydlig uppdelning mellan östra och västra Paris, både i form av politiska attityder såväl som samhällsklasser. Den västra sidan var generellt sett konservativ och den östra sidan liberal. Detta går fortfarande att se spår av, med monument till revolutionen i den östra halvan och militärmonument som t.ex. triumfbågen i västra halvan.

I den östra halvan av staden bodde de fattiga som påverkades kraftigast av de stigande levnadskostnaderna, och det var här de flesta som stödde revolutionen befann sig. I den västra halvan bodde borgare, rika affärsägare, och den fashionabla överklassen.

I den nordvästra delen av staden fanns museum, nationaloperan, palatsträdgårdarna, och centrumet för fashionabel societet. I motsatta änden, sydöstra delen av staden fanns de “latinska kvarteren” där universtitet, lärda, konstnärer, och bohemer gick att finna.

 

Boende

Inte bara i den geografiska uppdelningen av staden fanns en tydlig skillnad mellan fattiga och rika. Skillnader återfanns även på liten skala, såsom i huset en person bodde i. Under tjugotalet byggdes enormt mycket hus i staden. Gaslampor blev vanligare, staden började planeras bättre, och hyror höjdes som resultat av detta. Då hissar inte fanns ännu var de lägre våningarna i ett hus mest attraktiva och dyrast att bo i, med sämre och sämre boenden ju högre upp i huset du kom. I den ouppvärmda vindsvåningen hittade du de fattigaste. Kanske fanns det en liten kamin att laga mat i, men bränsle var dyrt och det var oftast billigare att köpa mat från gatuförsäljare än att laga själv. Gamla hus med sämre standard var förstås också billigast att bo i, vilket ledde till att gamla hus var trångbodda, smutsiga, och kalla. Inte sällan bodde en hel familj i ett enda rum, med bara de absolut nödvändigaste möblerna.

 

Vardagsliv i underklassen

Vi befinner oss i slutet av den industriella revolutioner. Fabriker och arbetet i dem har blivit normen bland stadens underklass. Män som kvinnor arbetar dygnets ljusa timmar och mer, såväl som deras barn. En dag i veckan kunde vara ledig med tid att ta hand om livets övriga sysslor. Hunger och undernäring var normen. Yrkeslivet var fullt av faror och sjukdomar. Trångt, kallt, och med få eller inga säkerhetsrutiner bland maskiner och kemikalier. Där överklassen såg mer och mer teknologisk utveckling, underhållning, och fritidsliv, var livet bland de fattiga låst i nedbrytande rutin. Dag ut och dag in med samma långa timmar och hårda arbete, hotet om den totala fattigdomen arbetslöshet skulle leda till hängande över dem som ett hot.

 

De fattigaste

De fattigaste hade få alternativ. Tiggeri, prostitution, och kriminalitet. Det fanns få eller inga sociala skyddsnät att falla tillbaka på. Ett ytterligare desperat sätt att tjäna pengar visas upp i musikalen. När du redan sålt alla dina ägodelar kvarstår bara att sälja dig själv. Inte bara prostitution var ett alternativ. Kvinnor kunde även sälja sitt hår till perukmakare, och vem som helst kunde sälja sina tänder. Löständer gjorda av äkta människotänder var de bästa, och det fanns alltid efterfrågan på fler.

Straff för brott var hårda, med fängelser som ett vanligt straff. Det var under den här eran som fängelser började bli en plats för bestraffning snarare än en plats att förvara folk i väntan på straff såsom avrättning. Fångar levde upp till tio stycken i samma omöblerade cell. Män, kvinnor, och barn levde tillsammans, även om den stora majoriteten av fångar var män. Fångarna förväntades arbeta hårt för att göra rätt för sig, under förhållanden som inte sällan ledde till att fångar tog livet av sig.

När en person väl blivit utsläppt ur fängelset fick de med sig papper på att de var en före detta fånge som behövde visas upp vart än personen tog vägen. Detta ledde till att det var extremt svårt att bygga upp ett nytt liv efter en fängelsevistelse, och många blev fast i ett liv av kriminalitet.

 

Bohemerna

Bohemerna var en distinkt grupp som levde sida vid sida med underklassen, men som själva ofta hade sin bakgrund i borgerlig medelklass. De var individer som vände sig mot sin bakgrund till förmån för ett liv som konstnärer, författare, kringdrivande filosofer, och annat. De avsade sig rikedom och ägodelar och överlevde så enkelt de kunde, inte sällan utan ens ett permanent boende. De levde bekymmerslösa liv där de motsatte sig strikta moraliska regler och hängav sig åt alkohol, droger, och en för tiden väldigt öppen sexuell frihet. De avsade sig sökandet efter rikedom och levde för konsten och litteraturen, och följde sina passioner oavsett om det ledde till en inkomst eller inte, vilket det sällan gjorde. Dagtid var reserverad för arbete och kvällar till festande.

 

Grisettes

Ordet grisette kommer från början från gris: “grå”, och avsedde det gråa tyg som fattiga arbetarklassflickor sydde sina klänningar av. Det kom sedan att betyda självständiga unga kvinnor från de lägre samhällsklasserna. Ofta hade de lämnat familjen på landsbygden bakom sig för att söka lyckan i Paris. De arbetade oftast i textilindustrin och levde nära de latinska kvarteren där boende var billigt. Grisettes och bohemer rörde sig i samma områden och hade gemensamt att de var unga människor skilda från sina familjer, vilket gjorde det attraktivt och vanligt för dem att umgås. Både bohemer och grisettes hade gemensamt att de var unga människor som inte egentligen avsåg att upprätthålla livsstilen för evigt, utan snarare som ett sätt att spendera sin ungdom.