Historik

Historik

Kortversionen

Frankrike hade sett mer än fyrtio år av oroligheter och stora samhällsförändringar. Från den stora revolutionen och skräckväldet, till Napoleon, till kung Charles X, och nu senast kom Louis Phillippe I till makten.

Nu stod revolutionen mot Louis Phillippe, ledd av Society of the Rights of Man och andra republikaner. En av kungens mest inflytelserika anhängare, Casimir Pierre Périer, hade avlidit några veckor tidigare. Detta gjorde att revoltörerna räknade med att monarkin stod försvagad. 

Sedan dog även en av monarkins starkaste motståndare, Jean Maximilien Lamarque. Under hans begravningståg avlossades startskotten till vad som nu kallas Junirevolutionen. Cirka 3000 rebeller tog kontroll över östra och centrala delar av Paris. Revolutionen hade dock inte det folkliga stöd som revolutionärerna räknade med och misslyckades med att sprida sig vidare. De höll delar av Paris under en natt, innan de fann sig omringade och övermannade.

 

Bakgrund

Franska revolutionen 

Det hela berodde egentligen på att det tredje ståndet (98% av befolkningen), allt från bönder till välutbildade advokater, tröttnat på adelns, prästernas och framförallt kungens privilegier. Länge hade kungen höjt skatten för att kunna fylla på den tomma statskassan igen efter att den tömts utav flertalet krig under lång tid. Adeln behövde inte betala skatt i gengäld för att låna sina tjänster för kungen under krigstider, en lösning som adelsmännen inte hade någon lust att ändra på t.ex. 

Historien visar oss att när skörden slår fel gör det befolkningen uppmärksam på allt annat som är uruselt med staten och så är det även här. Skörden hade slagit fel och folket hade ingen mat och Paris kokade, både sett till stämningen och till vädret. 12 juli 1789 befann sig ingen Parisare inomhus, en stor folkskara hade samlats i närheten av Palais-Royal. En ung man, Camille Desmoulins, hoppade upp på ett bord och talade till folkmassan, hans tal avslutades med orden: “Till vapen fosterlandsvänner, till vapen!” Två dagar senare, 14 juli 1789, stormades fängelset Bastiljen dels för att det var en alltför tydlig symbol av kungens makt över folket, men också för att de visste att i Bastiljen fanns det vapen och ammunition, som de skulle använda för att bekämpa kungens trupper som stod positionerade runt staden på grund av den oroliga stämningen där. 

Efter att Bastiljen stormades följde flera/några oroliga månader i Frankrike, kyrkor och gods plundrade och brändes. Många adelsmän tvingades fly landet. Det var värst på landsbygden men även från Paris flydde många adelsmän för sina liv. 

5 oktober 1789 fanns det inte längre någon mat i Paris och parisarna hade nyss blivit nådda av budet från Versailles om officersfesten som pågick där och hur de(officerarna, kungen, drottningen och resten utav hovet) förkastade revolutionen och trampade på den trefärgade kokarden. Detta var droppen för parisarna, drivna av ilskan och skräcken, för att kungen skulle komma tillbaka med utländska trupper för att slå ner allt motstånd, samlades paris kvinnor till en marsch mot Versailles. På vägen drog de med alla kvinnor de mötte. När de kom fram till Versailles var de en storslagen skara och de tog med kungen och kungafamiljen tillbaka till Paris tillsammans med det kungliga brödförrådet. Väl framme i Paris sattes kungafamiljen i husarrest i Tuileriepalatset. Från detta palats försökte de fly och det var nästan så de lyckades, men drottningen blev igenkänd av en vakt i staden Varennes, nära den franska gränsen, och de blev återförda till Paris. Inte långt efter flyktförsöket dömdes kungen och drottningen till döden genom det sätt som franska revolutionen kommit att utmärka sig genom, nämligen giljotinen.

 

Skräckväldet

Kungens avrättning var en av de första handlingarna i den del av franska revolutionen som har gått till historien som Skräckväldet. Det är svårt att sätta något exakt år på när skräckväldet började, då det är när allmänheten inte längre vågade säga emot revolutionens ledare, främst, Maximilien Robespierre. Han skickade många till giljotinen vilket bara ledde till att Robespierre’s egna huvud hamnade i korgen.

 

Napoleon

Napoléon Bonaparte krönte sig själv till Frankrikes första kejsare 1804. Efter detta var Frankrike i krig fram tills 1815 när Frankrikes armé besegrades (totalt tillintetgjordes) i slaget vid Waterloo. Detta fick Napoléon att abdikera då han, när han återvände till Paris, upptäckte att folket hade vänt sig emot honom. Hans son (Napoléon II) tog över men han avsattes av koalitionen, de som kämpade mot den franska armen i Napoleonkrigen, för att återinföra monarkin i Frankrike.

 

Julirevolutionen

1830 års revolution ledde till att kungen Karl X var tvungen att abdikerar. Revolutionen var det slutgilitiga steget efter en långvarig kamp från den förmögna medelklassen mot Karl X konservativa politik, som bland annat innebar en begränsad yttrandefrihet. Några dagar efter kungens avgång valde nationalförsamlingen Ludvig Filip I (medborgarkungen), som var liberalare än sin företrädare, till kung.

 

Upptakten

Tiden före junirevolutionen präglades av ekonomiska problem, som värst från 1827 fram till 1832. Skörden slog fel och på detta följde matbrist och svält samtidigt som priser på både mat och annat ökade. Detta ledde till missnöje i hela befolkningen, men starkast bland de lägre klasserna. På detta kom även ett utbrott av kolera under våren 1832, vilket ledde till mer än 18 000 döda i Paris och 100 000 döda i landet. De fattigaste kvarteren i Paris drabbades hårdast och det började gå rykten om att de styrande förgiftat brunnar för att göra sig av med den fattiga befolkningen. Både Casimir Périer och Jean Maximilien Lamarque föll offer för kolera, mer om dem nedan.

På detta följer även att det under det senaste halvåret skett flera försök till revolution runt om i landet. I Lyon hade arbetare revolutionerat i december, drivna av fattigdom. När medlemmar av den lokala riksvakten gick med i rörelsen skickades soldater ur armén in för att slå ned upproret. I februari hade folk som stödde Bourbon-ätten försök kidnappa kungafamiljen. I Vendée ledde hertiginnan Caroline av Berry sitt eget uppror för att sätta sin son på tronen som Henri V. I Grenoble uppstod upplopp över en karneval som blivit inställd efter att någon tillverkat en karikatyr av kungen till karnevalståget.

Det var lätt att tänka sig att det bara var en tidsfråga innan den nästa stora revolutionen skulle fatta eld och återigen omforma hela landet, så som skett fyrtio år tidigare.